Den som vill vara vän med mig har ett ansvar, ett ansvar som även jag har gentemot mina vänner.

Vi har en vänskap som inte liknar någon annans.

Vi har gått igenom väldigt svåra saker ihop. 

Jag har försökt stötta min bästa vän i saker som är sjukt svåra för både henne och mig.

En period var tjejen väldigt ledsen och mådde fruktansvärt dåligt och då fick sova hos mig och jag höll om henne hur länge som helst när hon låg här och grät i flera dagar. Jag finns där för denna tjej närsom helst men jag vill ha samma villkor och tycker inte att det är rätt att jag inte får någon respons alls när jag behöver stöttning från henne..

Jag skickade ett meddelande till denna tjejen och försöker från hjärtat berätta för henne att jag inte mår bra. (Det var verkligen viktigt för mig att få en respons, förståelse osv) men det fick jag inte.

En kall hand eller om man hellre vill kalla det för ett hårt slag i magen, ja det fick jag.

Jag fick inte svar från henne på något av vad jag skrev. Det fanns andra saker hon kunde ha svarat på som inte bara handlade om den sak hon har svårast för att tala om.

Ärlighet, öppenhet och framförallt förståelse behöver jag och jag känner inte det någonstans längre. När vill någon annan faktiskt hålla om mig, ta med mig någonstans, att liksom räkna med mig när det är något. Låta mig få vara en människa man sätter värde på eller ge mig några goda tips och säga att allt bli bra? Jag behöver också någon som peppar mig, kan hålla om mig eller om personen bara säger att, jag ser att du inte mår bra, jag kan komma över och så pratar vi och kollar på en bra film. Men nej. UPPENBARLIGEN SÅ ÄR JAG INTE EN MÄNNISKA AV VÄRDE. Så känner jag det.

Just nu behöver jag inte den sortens vänner där man bara ska finnas till för andra men inte när det gäller mig. Personen som jag uppenbarligen älskar har jag väldigt svårt att släppa taget om men så länge hon inte kan försöka lyssna på mig och förstå hur jag mår och sålänge hon inte vill tala om saker som är aktuella och sjukt jobbiga för mig så finns det endast en enda chans kvar att åtminstone vara tillmötesgående och svara en på ett ödmjukt sätt.

 

Direkt till dig. (Du vet vem du är)

 

Jag älskar dig men något jag verkligen inte accepterar är att du antingen inte svarar eller ens försöker förstå att det jag skrev till dig igår var inte menat till att starta en diskussion. Jag öppnade upp exakt hur jag mår för dig utöver den andra texten men det känns som om du inte bryr dig ett jävla skit om hur mycket din såkallade BÄSTA vän behöver få svar. Från och med nu så tänker inte jag försöka mer, om du vill ha mig som vän så svara mig från hjärtat. Kom hit, skicka meddelande på facebook sms, vad fan du vill. Men vill du inte, då är det du som själv väljer att avsluta vår kontakt.

 

Sålänge du fortsätter att ha kvar denna person i ditt liv så är det många som inte kommer finnas kvar. Tänk på vad han har gjort. 

Ingen normalt funtad kille kommer stanna kvar hos dig när de får veta sanningen om (du vet vad) så det valet du kanske väljer kommer endast förstöra hela din framtid. Ingen accepterar det han har gjort mot FLERA stycken människor och du är den enda som bestämmer vilka du vill ha i ditt liv.

Du har snart förlorat mig. Svara eller svara inte, du gör vad fan du vill. Men välj inte fel.

 

Jag kommer aldrig sluta älska dig men jag kommer inte acceptera vad som helst längre. 

Du väljer vem du vill ha i ditt liv. Men när valet är gjort och beroende på valet blir så finns det möjlighet att jag inte kommer finnas kvar i ditt liv mer. Och det är endast för att jag inte klarar av att min bästa vän umgås med en idiot som skadat flera stycken av de andra du älskar. 

 

Han köper din kärlek och allt du ger eller tar emot uppmuntrar honom. Väljer du att förlora din bästa vän för att ha kontakt med denna hemska människa är det riktigt synd och det kommer såra mig djupt. 

 

Jag finns här när du har bestämt dig. Men om jag inte hör något från dig på 3 dagar från och med imorgon den 19:e så finns ingen återvändo. 

 

För i framtiden tänker jag må bra igen, tänker du finnas där för mig den svåra vägen dit som jag gjort för dig eller kommer jag få vandra ensam?

 

 

Godnatt.