Vila i frid min fina lilla Svea ♥

Natten till igår började min bebis få värkar. Jag bäddade till henne där hon ville ligga och hon började krysta.. 
Ville inte lämna henne så jag satt kvar hos henne under natten trots att jag var så himla trött.
Tillslut somnade jag sittandes på golvet i hallen. 
Jag valde då att gå in och lägga mig, jag tänkte såklart att katten klarade sig själv för det brukar dom ju göra.

Under natten var hon ute hos mig och försökte hoppa upp i sängen, jag bar ner henne och efter en stund gick jag upp och hämtade handdukarna jag hade lagt till henne på första stället, sen satte jag lådan med handdukarna i under sängen där jag sov. Hon la sig till ro där och jag vaknade till några gånger under de få timmarna jag fick sova.
När jag sen vaknade vid åtta så låg hon kvar i lådan, en död kattunge bredvid sig och en som satt kvar i hennes vagina. Jag googlade och jag ringde runt för att ta reda på hur jag skulle göra och jag försökte hjälpa henne genom att ta tag i den döda kattungen och dra lite försiktigt när hon krystade. Det gick verkligen inte, så jag ringde Arja.
Arja kom och hon försökte ett bra tag också och min lilla bebis började bli slö så vi åkte ut för vi trodde att avlivning var det sista som man kunde göra. Jag var så himla ledsen.
Men när vi väl kommer ut till Ingalill & Micke som skulle hjälpa mig så lyckades Ingalill få ut bebisen som satt fast i henne, kan även tillägga att redan under morgonen luktade Svea väldigt illa.
Men efter en liten stund satte vi ner henne på marken för att se om hon orkade röra sig, och det gjorde hon! Vilket gav mig förhoppningar om att det skulle bli bra med henne, hon var lite vimmelkantig men hon verkade pigg. 
När vi kom hem så åt hon flera portioner med mat vilket gav mig ytterligare förhoppningar om att det skulle bli bra igen, men så var inte fallet, för trots att hon verkade må bra igår kväll så var hon inte det när jag kom hem vid middagstid idag, då hon kom fram till dörröppningen och la sig på golvet. Då upptäckte jag en ny halvvägs ute död kattunge, jag hjälpte henne med den då den också satt fast, den satt inte lika hårt så det var betydligt lättare.
Moderkakan trillade ut precis som den skulle men luktar blev bara värre från henne. 
Hon blödde lite och gick och la sig och när jag uppmärksammade på att hon blivit väldigt slö igen så ringde jag till människor som jag tänkte hade råd. 
Fick inte tag i någon direkt och tillslut kom grannen upp, vi ringde veterinären och dom sa att eftersom hon luktar så förskräckligt så är det för att hon börjat "ruttna" invändigt pga den svåra förlossningen så det fanns inte mycket att göra. Jag tog beslutet att avsluta hennes liv.. Och det var det svåraste jag har gjort, jag saknar henne något fruktansvärt, men nu är hon bland änglarna för hon var en riktigt fin kise ♥ och mina tårar slutar inte falla..
1 Linnea:

skriven

stackars kisse! hoppas det är bra med dig! <3

Svar: Ja, stackars liten. Jag saknar henne så att det gör ont och det var bland de svåraste besluten jag någonsin tagit...
Simone

Kommentera här: